Det skulle vara du & jag livet ut. Det sa både du & jag. Vi var oslagsbara tillsammans. Ingen kunde sära på oss, det gick bara inte. Du & jag var gjorda för varandra. Vi gjorde exakt allting tillsammans, det finns nästan ingenting som vi inte gjorde. Vi var med varandra nästan varje dag i 10 år, är det så konstigt att jag tycker det här är svårt? Nej det tror jag inte. Du var en vän som fanns där för mig. Du svek mig aldrig, du var en äkta vän. Jag kan bara inte sluta tänka på dig, du var allt jag hade. Du var det absolut bästa jag hade. Du var en riktigt sann vän. Jag tog dig som min syster& du tog mig som din syster. Jag kan bara inte förstå, att tiden är över. Att vi inte kommer skapa några mer minnen. Det är så otroligt jobbigt. När jag såg dig gå ifrån mig. Så gjorde det så galet ont i mitt hjärta, jag har nog aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket som jag gjorde då. Jag ville bara springa efter dig & stoppa dig. Men jag kunde inte, jag hade ingen ork. Jag föll ner på marken, inte förens då insåg jag hur många fel jag har gjort.

Men vad ska man göra ? Alla gör fel någon gång, ingen är perfekt. Jo du, men ingen annan, okey det kanske finns något pytte litet fel med dig, men inget stort. För du är helt perfekt & underbar i mina ögon. Jag ångrar allting jag har gjort mot dig.. Sitter här & önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, och att jag inte skulle gjort dom där felen jag har gjort. Menmen. Gjort är gjort & jag ångrar det. Jag var allmänt dum i huvudet, & tänkte mig inte för. Tänkte inte på hur ledsen & arg du skulle ha blivit. Men vad ska jag göra? Du lyssnade inte på mig när jag sa förlåt, eller när jag försökte berätta någonting. Du ville verkligen inte lyssna på mig. Men det förstår jag, när jag har varit en fitta rent ut sagt. Vi har nästan alltid hållt ihop i hela 10 år. Vi har bråkat några få gånger, men ändå har vi förlåtit vararandra nästan direkt. Du & jag var helt crazy tillsammans. Vi kom på saker som vi skulle göra & vi gjorde det. Allting med dig var perfekt. Jag var glad & lycklig när jag var med dig hjärtat. Det var du som förstod hur dåligt jag mådde. Det var du som alltid fanns där för mig dag som natt. Det var dig som jag kunde ringa & prata med i timmar. Det var du som alltid såg på mig om jag var ledsen eller glad. Det var alltid dig som jag kunde gå till & prata ut om det hade hänt något, eller om jag bara ville säga något. Det var du som alltid fick mig att känna mig speciell, på mitt egna sätt. Det var du som fick mig till den personen jag var innan jag förändrades. Det var med dig jag kunde ha roligt. Vi kunde ligga & skratta åt ingenting nästan. Vi har så himla många minnen tillsammans gumman. Det är helt otroligt.

Varför lämnade du mig, när jag behövde dig som mest? Vi båda hade det jobbigt, men tillsammans var vi starka. Vi skulle klara oss igenom detta, det hade vi lovat varandra. Vi har skitit totalt i vad andra har tyckt & tänkt och bara kört vårt eget race! Vi har förlåtit varandra en jävla massa gånger. Det är nog så många gånger att jag inte ens kan räkna alla. Men alla bråkar någon gång. Vi var riktigt riktigt tajta. Jag behöver dig för att överleva gumman. Du är luften jag andas. Du är personen som gör mina mörkaste dagar till dom ljusaste. Du är personen som gör mina dåliga dagar till dom bästa dagarna.